Bio-Psykosyntes och mental kinesiologi – om att arbeta med det omedvetna i den psykosyntesterapeutiska processen

Mental kinesiologi passade väl in i arbetet med det omedvetna psyket. Det skulle visa sig att det fanns en gemensam nämnare mellan Psykosyntesen och neurovetenskapen, ett nytt paradoxalt faktum: De principer som Assagioli och hans elever har utformat under de senaste hundra åren hittar nu en exakt överensstämmelse i neurovetenskapens data och modeller¹. Artikeln du läser handlar också om synsättet HBP HOLOGRAFISK BIO-PSYKOSYNTES® som föddes ur en livskris. Och varför vi behöver inkludera till våra tidigare inkarnationer när vi läker våra sår.

Psykosyntes och mental kinesiologi

Den italienske psykiatrikern Roberto Assagioli (1888-1974) grundade Psykosyntesen eller Bio-Psykosyntesen som han från början kallade den. Assagioli (1967)² insåg nödvändigheten att inkludera kroppen (därav “bio”) eftersom han förstod att psyket och kroppen stod i relation till varandra och påverkade ömsesidiga handlingar och reaktioner.

“Den upplevelse- och insiktsbaserade utbildningen till psykosyntesterapeut gav mig många insikter och jag fick möjlighet att bearbeta mina sår. När jag närmade mig slutet av de fyra åren av intensiv träning, och många terapitimmar, upptäckte jag att mina djupaste sår fortfarande var kvar. Det kändes förödande på en nivå då jag inte visste hur jag skulle överleva. Hur i hela världen skulle jag kunna återta min kraft och vara mig själv? Och lika viktigt: Hur skulle jag kunna hjälpa mina klienter på djupet, om jag inte kunde förstå eller läka mina egna djupa sår?

Vare sig Psykosyntesen, traditionell terapi och logiska synsätt kunde ta mig längre. Fanns det någon metod som jag kunde komma i kontakt med det omedvetna psyket, på ett mer konkret sätt? Och som passade ihop med Psykosyntesen? Jag fortsatte att söka och hittade den mentala kinesiologin som en väg att hitta min egen sanning och läkning. När jag själv provade behandlingar med mental kinesiologi och upplevde resultatet bestämde jag mig för att utbilda mig i metoden, dels för att kunna hjälpa mig själv, dels för att använda metoden som ett komplement i mitt klientarbete som psykosyntesterapeut.”

Kinesiologi

Kinesiologi är en metod med syfte att identifiera och rätta till obalanser i kroppen genom att kraften i det autonoma nervsystemet muskel testas. Det autonoma nervsystemet består av nerver som styr funktioner i kroppens olika organ som inte är direkt viljestyrda. Något förenklat kan man säga att det autonoma nervsystemet styr energikrävande handlingar (kamp och flykt) och energisparande handlingar (vila och matspjälkning).

Mental kinesiologi är en metod som kommunicerar med hjärnan och dess inre strukturer, det limbiska systemet, vilket är mer känslomässigt kontrollerat än de mer logiska delarna som prefrontala cortex. Amygdala, som är en del av det limbiska systemet, anses vara vår hjärnas vakthund och styr våra liv baserat på känslominnet. När vi muskeltestar kraften i det autonoma nervsystemet, för att utforska våra tankar och känslor, kommunicerar vi med det omedvetna psyket och med vår sanning.

Vårt omedvetna psyke styr och begränsar oss

Det omedvetna psyket är alltid starkare än det medvetna och står utanför viljans kontroll. Så även om vi på olika sätt tränar viljan, vilken är central inom Psykosyntesen, kommer det omedvetna psyket att vara starkare och styra över det medvetna och det sker på bråkdelen av en sekund, särskilt när vi blir känslomässigt upprörda. I en artikel om Bio-Psykosyntes hänvisar John H. Parks³ till vad Assagioli⁴ menade om det specifika syftet med övningarna som används inom Psykosyntesen, vilket är att bli medveten om och träna det centrala nervsystemets funktioner. Det märkliga är att under hela min utbildning till psykosyntesterapeut nämndes ingenting om hur nervsystemet fungerade, trots att det var det (nervsystemet) vi egentligen arbetade med genom olika tekniker och kroppsövningar, som var anpassade till de unika behoven hos varje individ.

Vi gör alltid det vi tror är bäst utifrån våra omedvetna beslutsprocesser, som styrs av de inre delarna av hjärnan och hjärnstammen via ryggmärgen. Uttrycket “det sitter i ryggmärgen” stämmer verkligen. Så länge vi inte kan förändra våra beteenden, som styrs av våra erfarenheter, styr och begränsar de oss på den nivån.

Att arbeta med det omedvetna i den psykosyntesterapeutiska processen

Med mental kinesiologi kunde jag arbeta med och nå de nivåer som beskrivs i Psyskosyntesens äggdiagram, som illustrerar människans psyke:

Det lägre, mellersta och högre omedvetna.
Medvetandefältet.
Jaget.
Det transpersonella Självet.

Under processen ställs frågor kring det som klienten vill utforska, dessa frågor muskeltestas och svaren blir i form av att kraften (reaktionen på frågan) i det autonoma nervsystemet blir starkt (ett ja) eller svagt (ett nej), vilket är nervsystemets enda sätt att uttrycka sig på. Utifrån informationen från muskeltestningen, det vill säga orsaken kring låsningen, skapas en formulering som stäms av med klienten. Klienten läser formuleringen, därefter görs en avstämning med muskeltest som bekräftar förändringen i det autonoma nervsystemet.

Viljan är central inom Psykosyntesen och ligger till grund för förändring. I arbetet med mental kinesiologi och det omedvetna psyket uppmuntras viljan automatiskt genom att klienten är högst delaktig i arbetet med att finna sin egen sanning. Att söka svar i det omedvetna psyket med muskeltest kring motstånd, drivkrafter, motivering, roller, relationer, konflikter, vad som styr och begränsar klienten att utveckla sin inneboende potential ger svar bortom logiken.

Några av de fördelar som jag upplever med mental kinesiologi i psykosyntesterapeutiska processen inkluderar:

Samtliga nivåer, medvetna och omedvetna, i Psykosyntesens äggdiagram går att arbeta med på ett konkret sätt.
Klienten kommer till insikt med orsaken till låsningen och får en förståelse för hur den begränsat henne.
Muskeltestning fungerar även om klienten till en början är tveksam och inte tror på metoden, av den enkla anledningen att det omedvetna psyket står i opposition till det medvetna och det är det omedvetna som muskeltestas.
Metoden är ett sätt för klienten att öka förståelsen för att hon har tillgång till svaren om sig själv inom sig, vilket i sig också bidrar till att klienten övar upp tilliten till sin intuition.
Metoden leder till ökad självkännedom och tillit till den egna kraften att göra förändringar.
Klientens vilja och ansvar för sin egen utveckling uppmuntras genom hela processen.
Genom processen kommer klienten i kontakt med sitt omedvetna psyke på ett mycket konkret sätt och får tillgång till det som annars är svårt att komma i kontakt med i den psykosyntesterapeutiska processen.

Min uppfattning och erfarenhet är att den psykologiska processen, det vill säga tiden i terapi, kan reduceras genom detta konkreta sätt att arbeta med det omedvetna psyket. På samma nyanserade sätt som jag använde Psykosyntesens olika metoder och tekniker, använde jag mig av mental kinesiologi anpassade till klientens unika behov, process och mål. När jag förde in mental kinesiologi i processen förändrades relationen med klienten. Klienten förstod att hon var den som hade svaren om sig själv inom sig. Utifrån den insikten blev vår relation mer jämlik och klienten fick en högre tillit till sig själv.

Min uppfattning är att den mentala kinesiologin passar mycket bra in i psykosyntesterapeutiska processen och när det var dags att skriva mitt slutarbete för att diplomeras till psykosyntesterapeut var det självklart för mig att skriva om just detta.

Examensarbetet

Jag sökte efter kunskap inom Psykosyntes och neurovetenskap för att se om jag kunde hitta en gemensam nämnare och jag fann en artikel av Piero Ferrucci och den gav mig ytterligare en bekräftelse på att jag var på rätt väg. Ferrucci skriver om ett nytt paradoxalt faktum: De principer som Assagioli och hans elever har utformat under de senaste hundra åren hittar nu en exakt överensstämmelse i neurovetenskapens data och modeller.

Mitt examensarbete för att diplomeras till psykosyntesterapeut, som slutfördes 2015, handlade om hur mental kinesiologi passade in i Psykosyntesen och de fördelarna som jag då upplevde, då det är ett mycket konkret sätt att arbeta med det omedvetna psyket. Möjligen hör detta område hemma i vad Assagioli kallade det plastiska eller formbara omedvetna och som han belyser i sin artikel¹.

Ferruccis¹ artikel belyser några grundläggande teman som Psykosyntes och neurovetenskap har gemensamt. Jag väljer att lyfta fram ett par av dessa teman nedan, viljan och hjärnans formbarhet och det formbara omedvetna, då jag anser att dessa teman är grunden och förutsättningen för förändring.

“Psykosyntes i ljuset av neurovetenskap”

Ferrucci’s artikel “Psykosyntes i ljuset av neurovetenskap”¹ handlar om den senaste utvecklingen inom neurovetenskaplig forskning som belyser ett nytt och paradoxalt faktum: De principer som Assagioli och hans elever har utformat under de senaste hundra åren hittar nu en exakt överensstämmelse i neurovetenskapens data och modeller. Paradoxen är att Psykosyntesen, som fokuserar på individens unika behov, alltid har baserats på mjuka och subjektiva bevis: Berättelser på individnivå och i gruppsessioner, och resultaten av olika tekniker och övningar. Nu kommer obestridliga bevis som bekräftar de erfarenhetsmässiga grundreglerna, det vill säga kunskapen och resultatet är beroende av dessa erfarenheter och sinnesupplevelser.

Denna nya utvecklingsinriktning är en del av ett större sammanhang: Medan psykoterapeutisk verksamhet och neurofysiologisk forskning tidigare i stor utsträckning var främlingar för varandra, kan vi nu se en kommunikation och överensstämmelse mellan de två världarna. Till följd av denna omvälvande utveckling, bevittnar vi förändringar och revideringar som skulle ha varit otänkbara längre tillbaka i tiden, och som radikalt har förändrat och förstärkt den vetenskapliga bilden av människans natur. Denna utveckling beror i stor utsträckning på framsteg i tekniker för att undersöka själva hjärnan, i synnerhet bilder av hjärnan, vilket gör det möjligt för forskare att observera pågående hjärnaktivitet, vilket i sin tur möjliggör för dem att studera samband mellan subjektiva tillstånd och fysiologiska händelser.

Ferrucci¹ skriver att många studier i neurovetenskap visar oss “Psykosyntes i aktion” (utan att kalla det så) i alla sina väsentliga aspekter. Och att studera neurovetenskap i denna kontext är som att lära sig Psykosyntes igen utifrån ett annorlunda, mer konkret perspektiv.

Viljan

För Psykosyntesen är viljan central, den har den största betydelsen för människan och är närmare vår identitet än allting annat. Viljan är många gånger inte tillräckligt utvecklad, eller så är den undertryckt och blivit dämpad under livets gång. Ferrucci¹ skriver att Assagioli menar att avsaknaden av den undertryckta viljan är inte bara en viktig orsak till obehag och patologi, utan han ansåg även att det är huvudorsaken till patologi. Assagioli menar att den fria viljan existerar och kan utvecklas.

Den fria viljan är per definition oförutsägbar. Synsättet att den fria viljan är förutbestämd verkar motsäga vår subjektiva erfarenhet av att ha makten att välja fritt. Många har ofta antagit hypotesen att den fria viljan inte existerar, att den är en biprodukt av ett annat fenomen, och att detta fenomen (den mentala upplevelsen) som, även om den existerar, inte har något inflytande på verkligheten. Viljan är således nedsatt till statusen av en subjektiv illusion: Vi tror att vi väljer men allting är redan beslutat.

Det finns flera studier som visar att det finns viljeaktivitet i hjärnan. Särskilt intressant är en uppsats av Adina Roskies⁵om den fria viljan. Roskies funderar om neurovetenskapliga studier undergräver idén om fri vilja. Hennes svar är att först och främst är termen “viljan” eller “ett beslut som fattats av fri vilja” för vag och att den måste delas upp i fem olika betydelser: som en början på en handling som kommer från individen själv (i motsats till en reaktion på en stimulans som kommer från yttre orsaker som miljön, fysiska eller psykosociala), som avsikt, beslut, utövande av kontroll eller subjektiv erfarenhet. Roskies säger att ingen neurovetenskaplig upptäckt tvivlar på existensen av viljan i var och en av de betydelser som nämns ovan.

Många studier har börjat titta på möjligheten att influera hjärnan i fråga om kommersiella val – så kallad neuromarketing. Denna metod, vars etiska konsekvenser tveklöst ifrågasätts, använder hjärnbilder för att studera hjärnans reaktion på olika bilder och logotyper. De bilder som är kopplade till identitet är mest lovande ur kommersiell synvinkel, eftersom de framkallar identitet med logotypen och livsstilen den symboliserar: därmed fenomenet varumärkeslojalitet. Hjärnreaktionen är inte relaterad till produkten eller tjänsten som erbjuds av logotypen, utan bara till logotypen och det emotionella innehållet det representerar. Hjärnforskning i kommersiella syften förutsätter att den fria viljan existerar, men kan bli manipulerad.

Det plastiska eller formbara omedvetna

Grundläggande studier av hjärnan visade tidigare att när vi nått mognaden i tonåren, skulle hjärnan förbli strukturellt oföränderlig tills den gradvisa senila degenerationen påbörjades. Studierna var något som hindrade kommunikationen och utbytet mellan neurovetenskap och psykoterapi. Sedan 1909 talade Assagioli⁴ om det formbara omedvetna och han formulerade en serie lagar som ger oss möjligheter att påverka det omedvetna och förändra våra känslor och beteenden med vår vilja.

Sedan nittiotalet har idén om hjärnans strukturella oföränderlighet ersatts av tanken på dess formbarhet. Eric R. Kandels⁶ arbete inom neurovetenskap och området minne är ursprunget till denna monumentala förändring. Experiment utfördes på den marina snigeln aplysia, begåvad med särskilt stora nervceller, och utsatte dessa varelser för en rad elektriska stötar. Han märkte att deras nervsystem förändrats och synaptiska anslutningar mellan motoriska och sensoriska nervceller multipliceras. Kandel fann därmed att en förstärkning av sambanden mellan nervceller blev strukturella. “Det som särskilt fascinerade mig …,” sa Kandel, “var möjligheten att psykoterapi, som förmodligen fungerar delvis genom att skapa en miljö där människor lär sig att förändra, producerar strukturella förändringar i hjärnan, och att man nu kan vara i stånd att utvärdera dessa förändringar direkt.”⁶

I en berömd studie om Londons taxichaufförer (som måste memorera stora mängder av information om gator) gjordes en jämförelse med busschaufförer (som vanemässigt kör samma sträcka) som visade att taxichaufförernas hjärna hade mera utvecklade neurala nätverk än busschaufförernas på grund av deras inlärning, internalisering och långvariga användning av kartor. Samma resultat har hittats inom andra områden där man jämfört bilder över hjärnan på människor som aktivt utövar sin profession och de som inte gör det. I alla fall kunde man se att de neurala kopplingarna visade skillnader till följd av upprepning av tankar och beteenden. Kort sagt, hjärnan är formbar. Den formas genom vad vi gör och vad vi tänker. Upprepade aktiviteter och tankar lämnar djupa spår i hjärnans neurala nätverk. Dessa fynd tvingar oss att se över begreppet människans natur. Det som tidigare sågs som en oföränderlig struktur där vi är fängslade ses nu som en fysiologisk matris med oräkneliga möjligheter och transformationer.

Denna orientering sammanfaller med tankarna inom Psykosyntesen. De nya gränserna för neurovetenskap ger en bredare och komplett bild. De subjektiva känslorna, som länge varit kända för Psykosyntesen och för våra klienter, blir plötsligt tydligare och får en mer detaljerad fysisk dimension.

Det är som om händelserna i vår inre värld får en bekräftelse på sin existens och betydelsen av denna existens, de inte bara är vaga, odefinierade processer, utan konkreta händelser och mentala funktioner som kan sättas i relation till specifika delar av hjärnan. Vår inre värld får en ny status genom att vi kan se vilka hjärnområden som aktiveras av en inre händelse och som speglar en exakt yttre grafisk representation av samma händelse.

Hur FYSAP FREE YOUR SOUL AND PERSONALITY®, HBP HOLOGRAFISK BIO-PSYKOSYNTES® och FREEBLOCKING® föddes

Genom den mentala kinesiologin kunde jag komma i kontakt med mitt omedvetna psyke på ett mycket konkret sätt, jag upptäckte att jag hade tillgång till svaren (om mig) inom mig, och insåg att jag själv hade kraften att förändra. Som stora förändringar ofta tenderar att ha, hade det här steget en stor inverkan på mig. Till slut tog jag beslutet, efter flera års tvekan, att lämna mitt äktenskap. Det var ett sådant ögonblick i livet då jag slöt ögonen, följde min instinkt och hoppade. Implikationerna som följde det beslutet fick mig att inse att jag än en gång behövde ompröva mina förvärvade kunskaper, denna gång handlade det om den mentala kinesiologin.

Jag förstod inte det motstånd jag utsattes för i min mardrömsskilsmässa tills den dag jag insåg att jag behövde (släppa taget om det jag lärt mig) fördjupa mig i min själs större resa och perspektiv, de liv hon levt, vilka relationer hon rest med och dess smärtsamma utmaningar.

Jag hade sökt läkning för mina sår i många år och när jag hittade Psykosyntesen kände jag att jag hittat hem. När jag inte fann de svar jag sökte inom Psykosyntesen reste jag vidare och utforskade nya marker. Neurovetenskapen och den mentala kinesiologin bidrog med pusselbitar som passade in i min livssyn och i Psykosyntesen. Min mardrömsskilsmässa som pågick under närmare fyra år och livskrisen den innebar gjorde att jag än en gång reste vidare i mitt sökande. Jag släppte återigen taget om all förvärvad kunskap, gick min egen väg och tänkte fritt – för jag förstod att svaren inte gick att finna på ett logiskt plan utan på marker bortom det kända.

Det ledde mig till tidigare inkarnationer och jag fick en större förståelse för min själs resa (och mina livsläxor). Jag förstod att många svar på det jag kämpade med, frågor kring att frigöra mig och hitta min inre kraft gick att hitta i tidigare inkarnationer. Jag sökte även kunskap i olika läror och hittade pusselbitar här och där, som dels gav mening till mina egna erfarenheter, men som också blev en del av synsättet HBP HOLOGRAFISK BIO-PSYKOSYNTES® och FREEBLOCKING®-metoden.

Utmaningarna i min mardrömsskilsmässa fanns där som en möjlighet för mig att växa som människa, men det var ibland svårt att acceptera. Det kändes mer som ett straff (vilket i och för sig också stämmer). Att jag själv dessutom har valt denna livsväg, det var också en utmaning att acceptera. Men, jag har förstått att den enda vägen att läka sina sår och bli hel är att lära sig av sina livsläxor och det innebär att se bortom det kända och förstå sin själs större resa och perspektiv, de relationer hon rest med, smärtan och svårigheterna det inneburit.

Den en enda plikten vi har här på jorden är att lära känna oss själva och LEVA vår sanning. Det innebär att ha modet att våga gå vägen och möta hindren (våra livsläxor), trots att det smärtar. Och lösa upp de blockeringar som inte längre tjänar oss. För att kunna gå mot att bli den vi verkligen är ämnade att vara, med mindre ansträngning och mer energi.

Under många år har det varit min mission att reda ut min nuvarande och förflutna maktlöshet, genom att lösa upp blockerande övertygelser som inte längre tjänar mig. Det var det enda sättet för mig att överleva min mardrömsskilsmässa och åren som följde den – och att göra mig verkligt fri. Den oundvikliga vägen var att identifiera och frigöra den ena blockeringen efter den andra.

Svar på många existentiella frågor och mening bortom allt annat

Genom att förstå min själs större resa och perspektiv hittade jag min sanning, min kraft och min högsta potential. Och, ur denna erfarenhet föddes FYSAP FREE YOUR SOUL AND PERSONALITY®, HBP HOLOGRAFISK BIO-PSYKOSYNTES® och FREBLOCKING®-metoden. Att lösa upp blockeringar (FREEBLOCKING®) handlar inte bara om hur jag frigjorde mig själv, det handlar också om hur jag vill hjälpa andra människor.

När vi arbetar med FREEBLOCKING®-metoden når vi en själslig och universell nivå genom processen. Jag skulle hävda att det är precis vad som talas om inom Psykosyntesen, det transpersonella perspektivet som anses vara ett mysterium och svårbegripligt. När jag under min utbildning till psykosyntesterapeut ställde frågor kring tidigare liv fick jag svar att var och en fick tro på det man ville och att det var inget Psykosyntesen tog ställning till. Psykosyntesen säger sig vara en psykologi med en själ, men tidigare liv var inget man ville tala om. Det var både svårt för mig att förstå och acceptera. Min egen resa har fått mig att tro att vi alla, till en mycket stor del, lever i en magnetisk förbindelse med vår själs historiska förflutna och det omedvetna och att dessa betydelsefulla (smärtsamma och utmanande) händelser präglar oss i detta liv. Och det avgör hur vi relaterar till oss själva och andra i detta liv.

Att förstå min själs resa genom hennes inkarnationer har gett mig svar på många existentiella frågor och mening bortom allt annat. Utmaningen är att ha modet att resa genom själens smärtsamma inkarnationer, att stå emot andras motstånd och åsikter för att du går din egen väg, att våga frigöra dig från det som inte längre tjänar dig och att våga se bortom det kända. Belöningen är att verkligen bli den man är ämnad att vara och kunna LEVA sin sanning och högsta potential.

Varför vi behöver inkludera våra tidigare inkarnationer när vi läker våra sår

Amygdala, centret för våra känslor, anses vara vår hjärnas vakthund och styr vårt liv baserat på känslominnet. Alla starka känslor får amygdala att larma och ta över kontrollen, och arbetsminnet i prefrontala cortex försämras. Med andra ord, känslornas kraft överväldigar vår logik. Det är därför vi inte kan tänka klart när vi är känslomässigt upprörda eller stressade. Nu är det så att de känslor som är lagrade i amygdala verkar ha “ett eget liv”. För att uttrycka det metaforiskt: det är själens bagage från det här livet och tidigare inkarnationer och som är en blandning av gamla och nya osorterade minnesfiler. Vi gör det vi tror är bäst, men våra omedvetna känslor kommer alltid att vara starkare och styra över de medvetna känslorna. Och det tjänar inte alltid oss. Så för att skapa en bestående förändring behöver du komma i kontakt med den del i dig där känslor och övertygelser (gamla och nya) är lagrade – amygdala.

När du upplever starka känslor kan du inte argumentera med amygdala för att få den att sluta göra vad den är skapad att göra, att skydda dig. Det här är anledningen till varför logiska tillvägagångssätt misslyckas på lång sikt.

Synsättet HBP HOLOGRAFISK BIO-PSYKOSYNTES® har sina rötter i humanistisk och transpersonell psykologi och erbjuder en komplett metod och perspektiv som inkluderar kropp, psyke och själ. Det holografiska synsättet speglar aspekten att allting i universum är en helhet, varav alla delar är beroende av varandra. Därför behöver man ömsesidigt ta hänsyn till den här aspekten när vi läker våra sår, eftersom vi alla är en del av universum och dess lagar. Syntes innebär att separata element kombineras för att bilda en sammanhängande enhet. När vi inkluderar tidigare inkarnationer i vilka vi är, och löser upp blockeringar från dessa förflutna negativa och smärtsamma upplevelser, skapar vi en syntes i vår personlighet och blir den vi verkligen är ämnade att vara. Det innebär att släppa taget om alla gamla roller, som inte längre tjänar dig. Man blir tydligare i vem man är, kan vara sig själv i alla sammanhang – med mindre ansträngning och mer energi. Metoden heter FREEBLOCKING® där vi använder kinesiologi för att komma i kontakt med det omedvetnas psykets sanningar och övertygelser.

Syftet med FYSAP FREE YOUR SOUL AND PERSONALITY®, HBP HOLOGRAFISK BIO-PSYKOSYNTES® och FREEBLOCKING® är att skapa en syntes i vår personlighet. Genom att ta hänsyn till (helheten) universum och dess lagar, och inkludera våra tidigare inkarnationer när vi läker våra sår, kan vi frigöra oss från våra gamla roller som inte längre tjänar oss. För att bli den vi verkligen är ämnade att vara, med mindre ansträngning och mer energi.
∼ Kina Bergman

Referenser

Ferrucci, Piero (2012) AAP Psychosynthesis Quarterly, Vol1 No.3. September Psychosynthesis in the light of neuroscience.
Assagioli, Roberto (1967) Psychosomatic Medicine and Bio-Psychosynthesis, Issue #21, Psychosynthesis Research Foundation.
Parks, John H. (1943), Biopsychosynthesis. PRF Issue No. 32.
Assagioli, Roberto (2006) Psykosyntes – grundläggande principer och tekniker.
Adina Roskies “Neuroscience vs philosophy: Taking aim at free will,” 31 August 2011│Nature 477, 23-25 (2011).
Kandel, Eric R. In Search of Memory. Norton: New York, 2006, p. 367.